Omväxling förnöjer!

Ett nytt år – 2012… med alla sina utmaningar och krumsprång. Många är löftena och  nujäklariminlådaskajag-övertygelserna. Personligen planerar jag att bli lite bättre på att skriva, inte av någon särskild anledning annat än att tömma ur hjärnan lite. Jag börjar med växling. Läste för något år sedan om en teori om stresshantering och den har legat kvar i hjärnan, rullat runt lite, testats, glömts bort och nu är den aktuell igen. Den är lite annorlunda än de flesta andra teorier för den finns där med utgångspunkt i att studera sig själv en smula och i kroppens naturliga funktion – det där med att växla mellan anspänning och avslappning. Rätt eller fel, hit eller dit… kan vara värt att prova! Här kommer den ialla fall…

I bilden nedan finns två axlar. Den ena anger anspänning och den andra graden av behaglighet. Det teorin vilar på är att våra fysiska varanden växlar naturligt mellan hög anspänning och låg anspänning, vare sig vi vill det eller inte. Det är alltså inte möjligt att gå i konstant hög anspänning, hur gärna vi än vill. Skillanden är hur behagligt vi upplever det.  Om vi har noll koll på vad som krävs av oss (den röda linjen), vi följer strömmen, tar tag i det som kommer, försöker göra allt på en gång eller vad det nu månne vara blir varken den höga eller den låga  anspänningen särskilt behaglig. Vi känner oss som att vi verkligen har noll koll och har lika svårt att fokusera som att slappna av.

Känner vi behag för, eller lust till har vi antagligen lätt att fokusera och vi biter tag i uppgifterna en efter annan – ett flow helt enkelt. Men – växlar vi inte om till låg anspänning kommer per automatik kroppen att göra det ändå med resultatet att anspänningen blir obehaglig istället för behaglig och frustrationen börjar gnaga (blå linje). Förstår vi inte växlingen innebär det att en blå linje långsamt formas om till den röda noll-koll-linje.

Så – det vi önskar är alltså en grön linje. Vi växlar medvetet, är medvetet fokuserade och medvetet hög och låg i anspänning. Hur når man då dit?

Summa summarum – det är den gröna linjen vi vill åt, medveten växling och behagligt hela tiden. Men hur gör man?

Hemligheten är struktur (f ö ett av mina favoritord)! Det finns nämligen såna som jag, som inte skulle kunna existera utan struktur och så finns det dem som hatar stuktur. Vilken mängd struktur man använder sig av är individuellt. Man får prova sig fram helt enkelt.

Grundprinicpen är: 1-1,5 timme hög anspänning - 10-15 min låg anspänning.

Gör vi detta till fysisk anspänning betyder det – träna järnet i 1 timme – slappna av helt i 10 min.

Gör vi det istället till mental anspänning betyder det – fokusera järnet i 1 timme – släpp fokus helt i 10 min.

De viktiga frågorna är ju dock – vad ägnar vi anspännings resp avslappningsfaserna åt? Ett vanligt veckoschema kan se ut såhär:

VSA betyder VärdeSkapande Aktiviteter vilket alltså är jobb eller vad det nu månne vara. Nåt som skapar värde av något slag.

H&H betyder Hem och Hushåll och det som hör därtill.

P&S betyder Planera och Sammanställ. Man planerar nästkommande dag, går igenom den gågna dagen och drar kanske en del slutsatser. När man går och lägger sig vet man exakt vilka uppgifter man ska ge sig i kast med den kommande dagen.

Fördelen med ett schema är att man ser att allt får plats och att allt har sin tid. Viktigt är att inte klottra till schemat så att man gör lite av varje under hela dagen. ”jag ska bara”-principen… har man ju hört talas om .

De värdeskapande aktiviteterna – eller jobbet dårå, bryts ner i ca 1h-block. Har man svårt för att konstruera aktivitetslistor är det enklaste sättet att ”borra sig nedåt” från övergripande aktiviteter. Hur mycket preciserat man behöver aktiviteterna skiljer sig från person till person, man får prova sig fram helt enkelt. Uppgifter man ser som jobbiga och som man motvilligt utför kan man hantera genom att bryta ner dem i så små delar som möjligt.

De flesta människor är som mest skärpta på förmiddagen vilket gör att aktiviteter som kräver mycket koncentration läggs dit. Eftermiddagarna kan rutingrejer göras, återigen för de allra flesta. Men man måste kolla lite hur man fungerar. Jag vet att jag är som mest skärpt på förmiddagen och senare på kvällen. Jag är som tröttast och minst skärpt mellan 15-19. Då passar det bra med aktiviteter som inte ställer några större krav på koncentration. (Typ plocka ihop hemma, umgås med barnen och koka potatis). Efter 20 vet jag att jag vaknar till och kan återigen koncentrera mig bra, fram till ca 23.

Har man behovet att kolla mail, facebook, wordfeud eller vad det nu månde vara gör man detta INNAN en aktivitet påbörjas. Gör man det samtidigt sker det på bekostnad av det man ska utföra (det finns dessutom studier som visar att IQ’n faktiskt sjunker när man tar sig an en uppgift och samtidigt är online, kollar mail, har facebook öppet och liknande). De 10 minutrarnas avspänning ska inte heller de ägnas åt andra mentala aktiviteter. Istället är det fysiska (tvärtomgrejen alltså)- ställ dig upp, sträck på dig, gå en vända, drick vatten, eller vad som helst men förbli inte sittande.

så där…. det var årets första tipsåtrix. Ut med sig och prova vetja. Det värsta som kan hända är ju att det inte fungerar

God fortsättning på 2012!